Sollefteå kommuns historia

Inom kommunens gränser finner vi de äldsta spåren efter människor på Sörånäset vid Vängelälvens utlopp i Faxälven. De är 7000, ja kanske 8000 år gamla!

De tydligaste och mest storslagna vittnesbörderna från stenålderna är hällristningarna vid Nämforsen i Näsåker. De äldsta av dem är från omkring år 3000 f.Kr. Jakt, fiske och sedan åkerbruk har under årtusenden varit grunden för överlevnad.

Första gången Sollefteå omnämns i skrift är på 1270-talet. Ortnamnet härleds från ett namn De Solatum, innehållande Sol och ett ord at "egendom". Betydelsen har antagits vara "de solbelysta ägorna" eller den "solbelysta trakten". Den nyare historien börjar 1602 med att kungen lät anlägga en marknadsplats i Sollefteå, vid Ångermanälvens nedersta fors, dit älven var segelbar från kusten.

Under 1600- och 1700-talen fick trakten betydelse för stormakten Sveriges vapentillverkning, då järnbruk anlades i Graninge, Österforse, Sollefteå, Björkå, Offer (Högfors bruk) och Gålsjö. I tillverkningsprocessen måste tackjärnet upphettas med hjälp av träkol i stora mängder och det var riklig tillgång på skog som var avgörande för lokaliseringen. Men från sågverksrörelsens genombrott vid mitten av 1800-talet blev det lönsammare med sågade och förädlade trävaror. Skogs- och flottningsarbete blev den viktigaste näringen, Ångermanälven Sveriges största flottled och Sollefteå ett av landets viktigaste skogscentra.

Till detta kom de militära förbandens förläggning hit, T3 år 1898 och I21 år 1911. Den militära verksamheten har under drygt 100 år dragit tusentals värnpliktiga ynglingar till Sollefteå, mer eller mindre frivilligt. Befälen har i ledningen för många tävlingar gett oss ett hedrat namn som skidstad. Men 2000 avslutades denna epok med nedläggning av Sollefteå garnision.

En förutsättning för skogsnäringens utveckling i Ådalen hade varit statens upplåtande av mark för kolonisation från mitten av 1700-talet, då kronoskog och bondeskog klart avgränsats. I socknarna kunde nybyggen börja och befolkningen växa.
Sågverksrörelsen gav sedan lokalbefolkningen arbeten som skogshuggare och körare på arrenderad mark eller egna hemman.

Mot slutet av 1800-talet hade många tätorter en glansperiod i samband med järnvägsbyggandet.

Vid mitten av 1900-talet kom nästa uppgång i samband med kraftverksbyggandet, då helt nya samhällen snabbt byggdes upp med monteringsfärdiga hus bl a i Flyn (Storfinnforsens kraftverk), Hjälta, Kilforsen och Långbjörn. Ungefär samtidigt hade skogsbranschen mycket goda tider.

Sollefteå blev stad 1917. Sollefteå kommun bildades genom att Sollefteå stad och landskommunerna Ramsele, Helgum, Långsele, Junsele, Ådalsliden, Resele samt norra delen av Boteå slogs samman 1970 och 1974.
Den nya kommunen behöll stadsvapnet med orren. Den symboliserar det rikliga utbudet av skogsfågel, för vilket Sollefteå marknad var känd i hela Norden.

Senast uppdaterad 2012-05-14